LYCKAN.

Lycka. Ja, vad är det egentligen? Ständigt är vi på jakt efter den, men vad är det som specifierar just lycka? Vi vet att vi vill ha den mer än något annat när vi inte känner det själva, men vad är det som kännetecknar lycka? Är det en resa? Är det ett jobb? Är det att klara något? Är det att umgås med sin familj eller vänner? Bo där du alltid drömt om att få bo? Att få spendera tid med ditt husdjur? Eller skulle det till och med kunna vara att hitta kärleken? Kan det kanske vara så att vi känner lycka när vi känner oss trygga och att vi är på väg på rätt väg? Vad gör vi när vi känner att vi saknar allt det där? Du har åtminstone en av dem och borde inte det kunna ge lycka nog? Kanske behövs det mer än en av dessa faktorer som behöver vara uppfyllda för att känna sig lycklig. Men kan man verkligen vara 100% lycklig är människan verkligen skapad så? Finns det inte alltid något att eftersträva och alltid något att ha? Finns det inte alltid en pusselbit som saknas eller hur är det egentligen med det? Eller kan det vara så att när vi känner att vi har kontroll att vi känner oss ganska lyckliga, vi vet vad saker och ting kommer leda till även om det känns svårt eller tungt så kanske känslan över att ha kontroll gör att vi känner oss lyckliga? Kanske är vi lyckliga oftare än vad vi tror bara det att det blir mer påtagligt när vi inte känner oss lyckliga.. Ungefär som den där näsan, inte går vi och tänker hur glada vi är att den fungerar så bra som den gör utan när vi är täppta i den så saknar vi dens felfria funktion och tänker att vi ska uppskatta varenda minut med den när vi blivit kvitt vår förkylning, men gör vi det? Knappast och kanske är det lika dant med lyckan? Vem vet.
LIVET., TANKE | | Kommentera |

ÄRLIGT.

Helt ärligt, låt oss vara överrens om att det kan vara svårt att vara helt ärlig!? Jag försöker att alltid vara ärlig och säga vad jag tycker och tiger gärna om det finns risk att den andra personen blir sårad, men ibland går det inte och vad gör man då? Egentligen hade man bara velat följa sin intution och säga som det är, men blir istället ett halvsnirkligt halvhjärtat svar. Som igår när en person kom förbi och han ska alltid fråga om precis allt och i och med att man inte känner honom för fem öre så känns det sådär att dela med sig av precis hela sitt liv.. När han då säger 'Jag känner verkligen att jag får ut så mycket av att prata med ungdomar! Men du kanske inte känner detsamma genom att prata med sådana som mig?'.. När man då känner för att svara 'Det har du helt rätt i, jag får ut NOLL av att prata med dig, det känns som ett slöseri med min tid och du är alldeles för nyfiken för ditt eget bästa!' Det är då samvetskvalet knackar en på axeln och man får linda in det. Dock är jag emellanåt lite för snäll, som när samma man säger det första han gör 'Nämen jaha var det du! Du är mycket snyggare nu än förra året!' och vad gör jag? Står som en idiot och undrar vad han precis har sagt när jag egentligen borde påpekat att jag inte uppskattar att han kommenterar mitt utseende. Gammal gubbe som håller på på det sättet, det gör mig upprörd och det som gör mig ännu mer upprörd är att jag inte kunde hantera det på rätt sätt och nu bara går oc ältar det i huvudet.. En del människor som jag känner, de är fullkomligt ärliga och bryr sig inte hur andra ska ta det, jag känner att jag borde ta efter människor som dem lite mer. Hellre att bli uppskattad för att man är rak och ärlig än för att man försöker vara andra till lags, det kommer framförallt bli viktigt på måndag och framöver eftersom jag då börjar skolan och går en ny väg i karriären. Så från och med nu.. Mer egen känsla och ståndpunkt än andras känslor och uppsakttande.
LIVET., TANKE | | Kommentera |

365.

Idag är det ganska precis 365 dagar sedan jag träffade min kärlek (låter lite löjligt) för första gången.. Det sa i stort sett klick direkt, men dog ut till andra gången vi sågs. Några månader gick och BAAM det sa klick ganska rejält..Yttligare några månader gick och det började faktiskt bli något, jag som hade lovat mig själv att jag inte skulle träffa någon. Ja, så bra gick det med det och i söndags inleddes vårt distansförhållande vilket jag känner kommer gå bra, vi båda går mot det vi själva vill i livet och jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna vara lyckligare med någon annan, vilket gör det värt det. Han är min bästa vän och jag önskar honom allt gott i livet. Han står ut med mig, hjälper mig, finns där för mig, får mig till skratt och skrattar med mig och gör allting lite bättre. Trodde aldrig att jag skulle träffa någon som skulle betyda så mycket för mig och även om det knappt gått en vecka längtar jag till nästa vecka då vi får ses igen. Det bästa med det är att det är ömsesidigt och jag är noll procent orolig över hur det kommer gå för jag vet att det kommer bli bra, så länge vi följer våra hjärtan och är öppna för varandra.
LIVET. | | Kommentera |
Upp