ÄRLIGT.

Helt ärligt, låt oss vara överrens om att det kan vara svårt att vara helt ärlig!? Jag försöker att alltid vara ärlig och säga vad jag tycker och tiger gärna om det finns risk att den andra personen blir sårad, men ibland går det inte och vad gör man då? Egentligen hade man bara velat följa sin intution och säga som det är, men blir istället ett halvsnirkligt halvhjärtat svar. Som igår när en person kom förbi och han ska alltid fråga om precis allt och i och med att man inte känner honom för fem öre så känns det sådär att dela med sig av precis hela sitt liv.. När han då säger 'Jag känner verkligen att jag får ut så mycket av att prata med ungdomar! Men du kanske inte känner detsamma genom att prata med sådana som mig?'.. När man då känner för att svara 'Det har du helt rätt i, jag får ut NOLL av att prata med dig, det känns som ett slöseri med min tid och du är alldeles för nyfiken för ditt eget bästa!' Det är då samvetskvalet knackar en på axeln och man får linda in det. Dock är jag emellanåt lite för snäll, som när samma man säger det första han gör 'Nämen jaha var det du! Du är mycket snyggare nu än förra året!' och vad gör jag? Står som en idiot och undrar vad han precis har sagt när jag egentligen borde påpekat att jag inte uppskattar att han kommenterar mitt utseende. Gammal gubbe som håller på på det sättet, det gör mig upprörd och det som gör mig ännu mer upprörd är att jag inte kunde hantera det på rätt sätt och nu bara går oc ältar det i huvudet.. En del människor som jag känner, de är fullkomligt ärliga och bryr sig inte hur andra ska ta det, jag känner att jag borde ta efter människor som dem lite mer. Hellre att bli uppskattad för att man är rak och ärlig än för att man försöker vara andra till lags, det kommer framförallt bli viktigt på måndag och framöver eftersom jag då börjar skolan och går en ny väg i karriären. Så från och med nu.. Mer egen känsla och ståndpunkt än andras känslor och uppsakttande.
LIVET., TANKE | |
Upp