TROGEN.

Varför har jag så lätt för att bli kär? Eller vad snackar jag om? Lätt? Det är då fasen inte lätt för mig att fatta tycke om någon, jag är ju inte den som följer med efter en dans på krogen om man säger så. Men när jag väl hittat någon som jag fattat minsta tycke för, då blir det som att jag säger upp min själ och överlämnar den till den personen.. Det är såklart aldrig någon som tagit emot den, den försöker bara hitta tillbaka till sin kropp igen och när den väl gör det BAM! Då går tanken 'Aldrig mer ska jag göra så mot mig själv igen, dags att ge sig ut och ha lite kul!' Men det blir ju aldrig så för POOF har jag fattat tycke för en ny och så går det om och om såhär och då snackar vi inte dagar eller veckor, vi snackar månader.. Sorgligt va!? Jag blir monogam för män som inte vill ha mig, samma visa varje gång. Det får mig att undra? Varför är jag så trogen? Trogen någon som inte ger ett skit igen, trogen någon som inte ens har en tanke på att vilja vara trogen tillbaka, trogen någon som inte ens tänker på en.. Jag vet inte varför, det enda jag vet är att det ligger väldigt starkt i min natur att vara folk trogna. Har jag sagt att jag ska något då gör jag det för att inte andra besvikna, det är som sagt viktigt för mig. Jag menar inte på att det är dåligt, men jag bara undrar varför jag har sån stark vilja och starkt hopp till vissa. Är det normalt eller är det bara jag?
LIVET., TANKE | ensam, kär, monogam, normalt, plikt, tankar, trogen, värderar, ömsesidigt | |
Upp